Världen kändes skakig 2016. Terror. Rädsla. Främlingsfientlighet. Trump som president. En medialt landskap präglat av propaganda. Det första året i mitt liv som jag på allvar har börjat tänka på att det faktiskt skulle kunna gå helt åt helvete här i Sverige. Att det kan bli krig här också. Att våra värderingar är så formbara och relativa. Att det som var fullständigt otänkbart för 10 år sedan nu i dag är fullt godtagbara tankar. Att vi är så jävla självgoda och naiva som tror oss stå utanför och ovanför allt som sker... Men mitt eget liv, min lilla privata bubbla var mer harmoniskt och kärleksfullt än någonsin tidigare. Så jag älskade 2016. I stort sett hela mitt liv har präglats väldigt mycket av att leva nära den aktiva beroendesjukdomen. 2016 gjorde jag inte det. 2016 var ett liv fritt från medberoende. På riktigt. Julen och nyåret har varit...fantastiskt. Som i en smörig, lycklig novell. Och jag har kunnat delta i lyckan. Famnats av den liksom. Mat, mat, mat. Brasor. Tända ljus. Glada barn. Spel. Filmer. Mysbralla. Tofflor. Uteritter i solen. Osv. Nu har jag ytterligare några dagar av lugn framför mig. Så himla himla skönt.
