Jag läser uppdateringarna på Facebook, twitter, insta och jag tänker rent kognitivt att jag var ju nyss där. På promenade des Anglais och sen flygplatsen, i kärlekens tjänst. Palmerna vajade, och allt var varmt och vackert och glädje. Glädje. Ändå kan jag inte ta in. Kan inte känna in. Mitt känsloliv förblir stumt inför vad som sker i Frankrike nu. Kanske är det ren biologisk överlevnadsstrategi. Men ärligt talat, så känns det rätt otäckt att min hjärna funkar så här. Shut down the feelings och tåga vidare. Typ. Eller kanske inte riktigt så, hjärnan min vill i stället förstå. Febrilt få kognitiv överblick. Det fick jag av den här artikeln av Anna Björkman på KIT. Vi måste förstå varför Jihadisterna anser att fransoserna ska krossas. Vi måste förstå the bigger picture. Jesper Parnevik skäms, det är jag någorlunda övertygad om. I alla fall offentligt. För att det ska se bra ut. Han gjorde ju en pudel, men så lökigt att skylla på sömntabletter. Han skrev ju "bara" på ett sätt som hundratals män gör i Zara Larssons kommentarfält dagligen. Krävs inga sömntabletter för det. Krävs inga droger för att tycka att framgångsrika tjejer ska hålla käften, sluta tycka massa och framförallt inte kritisera män som grupp. Det krävs enbart en kuk mellan benen. Män ÄR skräp. Sluta larva er med skit som "inte alla män..." osv. Hur kan ni som grupp acceptera en stor procentandel av er anser att maskulinitet är detsamma som våld, övergrepp och makt. Ta lite jävla ansvar och bit i från till era medmän. Vägra ställa upp på skiten. Då kan vi sluta generalisera er. När de här unkna strukturerna får lite pisk även av män då kan vi börja se er som individer. Läs Johan Sjökvists bloggtext och inspireras! Skällde precis ut min kille som visade bilder från sin race-resa i Polen. Han hade fått bilder från arrangören. Hälften av dem visade bilder på så kallade grid girls. Kände spysmaken i munnen. Racing-arenan är en strikt manlig miljö och kultur. Bara män som kör på bana. Bara män som köper Lamborghinis och Ferarris. Bara män med kukar mellan benen som till sina race-kurser tycker att det är kul att det glider runt unga brudar med hotpants och tajta t-skirts på banområdet. Betalda för att gå där. Som prydnads-SAKER. Alltså ting. Objekt. Ingen normal ung tjej tycker att det är kul att gå runt på en dammig bana med massa gubbar som vurmar för 1800-tals-ideal med Hugh Heffner-touch. För att ratta en bil krävs mig veterligen ingen kuk. Ändå ser det ut så här. Race-banan = en samlad bild av samhället i stort. Lite uppskruvad, men ändå sann. Fick min kille att lova att ställa lite moderna krav på arrangören till nästa race-helg. Han garvade bort det lite först och tyckte att jag skulle lugna ner mig. Sa att de som verkligen var intresserade av motorer och banan och farten sket i allt det där och bara var där för att köra. Att det liksom alltid har sett ut så där av tradition. Då blev jag ännu surare. Stillatigandet när andra män beter sig som apor. Fan ännu värre än att själv vara en nästan. Alternativt hyr in ett gäng grid boys till min nästa hästweekend. Hunkar som glider runt i tajta små hotpants medan vi värmer upp hästarna. Hunkar som står och putsar hästarna medan vi kökar lunch och dricker rosé i solen. Hunkar som mockar hagarna. Hahaha. Och alla ni som påstår att vi lever i en jämställd värld. I ett samhälle som inte könsseparerar. Vakna upp. Smell the coffee och gör något. Vad som helst. Bara gör något.
