Julen är över...Den välsignade. Faktiskt. Haft min kanske bästa jul ever. Otroligt fint har vi haft det. Var lite orolig innan, då mina jular under en stor del av mitt liv ofta varit mer eller mindre kaotiska. Min dröm om jul vilar mycket på min tidiga barndoms jular. Och hur jag än vrider och vänder på det så är det liksom dit jag drömmer om att återvända... När jag var liten, fram till att mamma och pappa skilde sig när jag var 9 år så firade vi alltid hos min farmor och farfar. De var som en trygg hamn. Inget groll fick plats i deras hus. Man kom till deras lilla 50-tals minivilla klockan 13.30, satte sig till dukat julbord, åt av farmors utsökta köttbullar, korvar, sillar och jansson tills man sprack, förflyttade sig till det lilla lilla vardagsrummet där Kalle Anka slogs på 15.00 och sen gick Stickan, mina kusiners farfar, ut för att köpa tidningen och ta en cigarill och typiskt nog så kom Tomten precis när Stickan var borta. En klassisk familjejul utan strul. Starka traditioner. En farmor och en farfar som tog på sig jobbet att rodda julen för oss andra som fick komma till dukat bord och fint städat hus. Ingen blev för full. Ingen tjafsade. Jag minns dessa julars soundtrack Sen blev det skilsmässa. Och farfar blev sjuk. Och jularna blev bara ett fladdrigt fragment av brustna traditioner. Försök att skapa nya. Försök att fixa julen själv liksom. Vilket passar sig mindre bra rent praktiskt och orkesmässigt när man har små små barn. Svårt att göra Jansson då, svårt att vara värdinna. Svårt att hugga gran och pynta och projektleda då. Så det har blivit lite hipp som happ och kaos och en ständig saknad efter farmor och farfar. Efter det självklara. Efter att någon annan bar julen på sina axlar. Så himla mycket värt det i dessa tider då det är så ultramodernt att bara bryta med allt och bestämma själv. Gå på vilja. Avfärda för att man inte få bestämma själv typ... Kris och kaos kommer ofta upp på julbordet. Kanske för att vi har så svårt att gömma oss i annat just på julafton. Inget jobb att fly in i. Inga måsten - förutom att ha trevligt med sin familj...Och hur ska man kunna ha trevligt om en har en massa olösta konflikter och skit. Stressen gör sitt till också. Konstigt att något som borde vara så enkelt kan bli så satans svårt. Den här julen var det just enkelt. Att älska är enkelt. Att umgås med dem man älskar är enkelt.
