Jag var ju med i Daniel Redgerts poddcast Tankar med...härom veckan. Ja, här kan ni lyssna om ni vill! Jag outade i denna poddcast att jag "älskade botox" och nu svämmar min inkorg över av frågor gällande var jag gör min billiga botox. Måste förtydliga mig. Jag älskar naturligtvis inte botox. Det var en kraftig överdrift att säga så. Men jag har mer eller mindre regelbundet injicerat en pyttedos i min bekymmerrynka sedan tre år tbax. Och jag gillar att den där bekymrade looken slätas ut. Det gör jag. Och jag gör inte min billiga botox på något speciellt ställe. Jag gör den på olika ställen som har bra erbjudanden. Och eftersom jag vill ha så lite - bara i den där lilla rynkan - så blir det inte så dyrt. Men för alla er botox-funderare så har jag gått till en riktigt riktigt duktig tjej som jag återkommer till eftersom hon är snäll och använder minsta möjliga babynål och kan konsten att trösta en hopplöst spruträtt kvinna. Danielle har också varit bäst på att korrigera en liten ojämnhet jag har i ansiktet. Inte billigast, men riktigt proffsig och kunnig: Danielle Fa på Laser och Estetik! Och ja, jag har fått mycket kritik för detta botox-outande också. Jag är en förebild och har en dotter och borde veta bättre och så vidare. Jag borde omfamna hela mig och hela min look. Jag borde visa mig själv egenkärlek och ge mig själv en kram och sluta slå på mig själv och så vidare. Jag borde läsa på och förstå att jag utsätter mina barn för risken att bli empatistörda eftersom botoxade ansikten inte visar känslor. Osv. Och jag slås återigen av människor oförmåga att tänka i två led. Att förutsätta att människor som botoxar, bantar och tränar hatar sig själv är en alltför enkel slutsats. Att påstå att vi tvingas till detta genom patriarkatet är också en för enkel oanalyserad tanke. Jag älskar mig själv. Tycker att jag är vacker. Är rätt nöjd på det hela taget. Är inte särskilt fåfäng. Är inte överdrivet intresserad av så kallad skönhet och smink och utseende och mode. Mår inte dåligt när jag inte gjort botox (som nu, när rynkan e tbax eftersom jag gjorde botox senast i juni förra året). Men jag testar lite allt möjligt som känns bra. Tatueringar, piercing, olika frisyrer, manikyr och kläder jag blir förälskad samt idéer om hur jag skulle vilja forma min kropp eller ej i har passerat genom åren. Jag är 38 år och tar inte särskilt allvarligt på något längre. Blir mer och mer tillåtande och mindre och mindre dömande. Förstår Lady Dahmers kroppsaktivism helt och fullt och omfamnar den liksom jag likväl blir inspirerad av Michaela Fröstads überhurtiga löprundor på instagram. Älskar att frossa croissanter och pannkakor och godis för att nästa dag använda mat som medicin. En människa är inte ett enkelt spår. Inte en enkel väg. Ju äldre och visare och mer erfarna vi blir desto färre åsikter om rätt och fel har en...Eller jag har det i allafall. Mindre och mindre dömande, mer och mer tolerant för olikheterna...
