<div class="">När jag var ung så var jag förfärligt orädd och levde i tron om att jag var odödlig. Hade inte en tanke på att ha ett fungerande brandlarm, att läsa säkerhetsbroschyrer i flygplan, att lära mig hjärt- och lungräddning eller rida med hjälm. Hörde jag ett brandlarm någonstans så levde jag i godan tro om att det bara var någon brandövning, som i skolan. Jag vet inte om den där känslan hör ungdomen till eller om det bara var jag som var sådär totalt oförsiktig gällande precis allt för att jag liksom var rätt så förskonad från plötsliga katastrofer och olyckor.</div> <div class=""></div> <div class="">Men så föddes lilla Olga och allt förändrades. Plötsligt inser man att den här djupt djupt älskade minimänniskans hela existens faktiskt står och faller med ens egen överlevnad totalt. Dessutom är bara tanken på att ens unge på något sätt skulle skada sig att likna vid tortyr. Inte läge att trilla av en pålle i vild galopp och bryta ryggen. Inte läge att bo på tionde våningen på nåt lopphotell i de trängsta av New Delhis gränder där elledningarna dinglar som julpynt utanför fönstret och brandbilar inte kan komma fram. Inte läge att inte veta var närmsta vårdcentral ligger.</div> <div class=""></div> <div class="">Min orädda livsstil fick sig en makeover kan man säga! Plötslig blev jag mån om brandsläckare, om brandvarnare och brandfiltar. Jag började dubbelkolla min trassliga elektronik och fick rensa bort hälften på grund av kraftigt brandfarliga grejer. Ringde och skällde ut min hyresvärd för att jag inte hade en fungerande brandvarnare och ingen brandstege. Vetskapen att jag faktiskt kunde minimera riskerna runt mig och barnen kändes på något sätt extremt tröstande.</div> <div class=""></div> <div class="">Just tanken på att det ska börja brinna är för mig fortfarande kanske den största mardrömmen. Att inte riktigt veta hur man ska göra - för helt ärligt så var det senast i femteklass som jag var hos brandförsvaret och fick lära mig lite brand-vett- och etikett. Att i panik vakna upp i rök och inte hitta sina barn. Stora Lundby är ju en väldigt gammal gård, med anor från 1500-talet. Och gården har tydligen brunnit flera gånger. Det gör en extra nojjig att tänka på. Gaaah, orkar inte ens gå in i det scenariot. Börjar typ svettas.</div> <div class=""></div> <div class="">Därför är jag så otroligt glad över att <a href="http://bit.ly/2gDRIKl" target="_blank" rel="noopener"><b class="">Sector Alarm </b></a>tar ett helhetsgrepp och nu erbjuder oss alla - inte bara större arbetsgivare, myndigheter, föreningar och organisationer - en brandövning i hemmet för hela familjen!</div> <div class="">Sector Alarm vill hjälpa oss att få kunskap och rusta oss om nu branden skulle vara framme. Visste ni att det brinner i 17 svenska hem dagligen! Hemmet är alltså den vanligaste platsen för brand i hela samhället. Ändå är det nästan ingen som har en plan eller rutin för om ens laddare till smartphonen plötsligt skulle blir överhettad och fatta eld. Det är ju jättekonstigt. Och en väldigt onödig risk. <a href="http://bit.ly/2gDRIKl" target="_blank" rel="noopener">Sector Alarms</a> brandövning ska dessutom vara rolig och kunskapsspäckad så att det blir mer spännande och roligt för barnen än orosskapande! Har själv bokat in en tid efter nyår. Gör det du också!</div> <div class=""></div> <div class=""> [caption id="attachment_838" align="alignnone" width="3024"] - Vitmossa är fint men elden älskar den Igor![/caption] </div> <div class=""></div> <div class=""></div> <div class="">I samarbete med Sector Alarm.</div>