De senaste dagarna har gått i ett rasande tempo. I helgen firade jag mina kompisars studentbarn. Studentmottagningar alltså. Fan vad fina de är. Och så underbart att de fick bli av. Många som har både antikroppar och är vaccinerade nu. Gamla som äntligen kan sluta isolera sig och förgylla sammankomsterna igen. På fredagen var det min barndomskompis Toves dotter Lea som tog studenten. Det firades i syrendoftande trädgård i fina Spånga. Första gången jag var i Spånga. Så fint. Så himla fin mottagning. I lördags var det dags för Anns äldsta son Ossian att bli firad. Trädgårdsfest i Bromma. Tacotruck, jordgubbstårtor, älsklingspersoner en masse och naturligtvis ett alldeles episkt galet regn. Herregud. Himlen öppnade sig över Bromma i samma stund som vi klev ur bilen. Det regnade så mycket att gatorna blev översvämmade, bilar stannade upp, man blev på riktigt helt genomblöt av att springa 10 meter mellan bil och hus. Men sånt väder gör alltid susen för kalaskänslan. När det inte blir precis exakt som man hade tänkt sig så blir det nästan alltid bättre. Folk växlar upp. Blir exalterade. Så vi fick en underbar afton. Sen hade jag bokat in mig och mina tre pojkar på Ulfsunda slott för att också fira deras sommarlov efter ett konstigt skolår. Coronaår. Hemstudier och noll roliga grejer utanför skolan. Så det var så fint att kunna ge dem nånting lite speciellt. Det var så ljuvligt att få krypa ner i nymanglade lakan i juninatten efter världens roligaste fest och underbart att sova ut, vakna och glida ner till världens härligaste frukostbuffé i den vackra slottsmatsalen som var dekorerad med Caroline Tamms konst, klarblå himmel och en strålande sol ute. Sommarlovskänsla hela veckan. Och jag försöker njuta jag också. Även om jag har en hel del jobb kvar att göra.
