Tisdag i mitten av april. Första dagen i arbete efter ett långt påsklov bestående av mat, mat, godis, mat, städ, mat, trotsiga utbrott och en (alldeles för liten) gnutta häst. Lite så. Men så kom söndagen jag så länge längtat efter. Exakt sedan i januari då härligheten bokades närmare bestämt. Ett dygn på Ellery Beachhouse. Lidingöoasen, aka Sveriges just nu mysigaste spa, med BÅDA mina bästisar. Hur härligt? Nämen, vi hade det så mysigt att det inte var klokt. Bastade, badade i iskallt hav, badade ännu mer i vackra uppvärmda pooler, låg och softade i deras megamysiga solsängar och kände oss som million dollar. Åt mat. Drack drinkar. Pratade halva natten. Skrattade galet. Vilade i varandra. En värld i världen. Den med mina bästisar som jag haft sen jag var 10. Tack för dem alltså. Mina kompasser i livet. Vem vore jag utan dem? Och nu sitter jag med en kvittoångestvecka framför mig. Ska vara skitduktig och seriös och peppig. Självklart hamnar jag precis överallt där jag inte ska vara ändå. I Malin Wollins älskvärda blogg till exempel. Där hon skriver så roligt om utomhus. Och jag vill bara sända henne ett litet tips genom cyberrymden: utomhus ska man bara vara om man har nåt där att göra! Typ rida. Promenera en hund. Gräva ett trädgårdsland. Segla en båt. Att bara vara ute för saken skull är att lida. Yes it is.
