Sängen. Min favoritplats i hela huset. Så obeskrivligt skön. Bästa investeringen 2020 helt klart. Det är en Dux som var svindyr. Och täcken, kuddar, lakan, örngott från Millenotti. Det är alltså en rent fysisk njutning att krypa ner i de krispiga men ändå mjuka, lena lakanen. Kan naturligtvis vara så att jag värdesätter den här möbeln ännu högre efter 18 dagar ensam med våra barn. Och mörkret gör sitt förstås. Man vill bo här. Aldrig gå upp. Äta på bricka o kolla på film på film på film. Tänk att jag levde så en gång. Kunde ligga i sängen hela dagar när jag var ledig när jag var mellan 14 och 22. Utan minsta stress eller dåliga samvete över att vara overksam. Nu känns en sån dag nästan omöjlig att få till. Och jag tänker att det är ett varningstecken. Man borde inte ha så mycket på agendan konstant för att inte kunna ta en dag off och stanna i sin säng. Jag får se över mitt liv helt enkelt. Min Fitbit trackar varenda sömnsekvens vilket är beroendeframkallande. Man jagar djupsömnsminutar, analyserar sina uppvak, konstaterar att man ligger i det här fluffmolnet alldeles för lite. Steg räknar den också och rundor om man slår på GPS’en. Jag är uppe o snittar på 15000 steg/dag och får in mina zonminutrar med råge. Jag älskar den här manicken men jag vet också att jag just därför snart kommer att irritera mig på den. Den tar för mycket fokus.
