Vaknade i morse av att Fox skrattade i sängen bredvid. När jag tittade vad klockan var på mobilen hade jag missat samtal från brorsan vilket gjorde att jag motstod impulsen att gå in på omni och kolla nyheterna. Ringde upp, pratade en bra stund, fint att höra hans röst i stället för att översköljas av svarta nyhetsvågen. Och så gick vi upp och Margita och Josefin hade vaknat och satt i köket och drack kaffe och jag slog mig ner och vi pratade inte ett ord om Coronan utan lät livet vara livet precis som vi gjort sedan i går eftermiddags när de kom hit på middag. Stort, smått, härligt, roligt och alldeles underbart. Jossan drog hem och jag och Margita drog på oss varma kläder och gick ut på långpromenad. Fortfarande inte ett ord om Coronan. Vi kom hem och så gjorde vi våfflor och pratade ännu mer. Klockan blev 14.30, Margita åkte hem och Foxen började gnugga sig i ögonen så vi gick upp och vilade goda 1,5 timmar och vaknade sen utsövda och alldeles mjuka i själen. Vi tog en fika och gick upp till stallet och släppte ihop Ninna och Lilja med min Shiloh. Det var odramatiskt och vackert. Sen gick vi upp och gjorde stuvade makaroner och korv och FORTFARANDE inte ett ord om Coronan. Det här kan ha varit min bästa Söndag sen Coronan kom in i våra liv. Fler såna här dagar TACK!
