Det var bara ett rykte. Nån tyckte sig höra skott borta vid Cannes stadshus i går kväll, skrek ”gunshot” för att varna och stenen var i rullning. Paniken fick människor att välta stolar och bord på de intilliggande restaurangerna och fly hals över huvud och givetvis fortplantade sig rädslan. Jag förstår det. Hur skulle man annars ha agerat i det här landet som ju drabbats så fruktansvärt hårt av terrordåd? Som om det funnes tid att stanna upp, tänka efter eller kritiskt ifrågasätta mitt under ett pågående terrordåd. Som om det funnes tid till eftertanke och rationella beslut när terrorn är så obegriplig och oförutsägbar. Gårdagskvällen lever kvar i mig. Fick känna på kollektiv panik och skräck som jag aldrig gjort förut. Gårdagskvällen lever fortfarande kvar i mig. Fick känna på kollektiv panik och skräck som jag aldrig gjort förut. Så det fick bli en mild dag i dag. En snäll dag med hustitt, kaffe och jordens godaste macka på cremeriet på Cap d’Antibes och sen bad och snorkling och middag i Théoule-sur-Mer. Och fyra avsnitt av Game of thrones på det.
