I går var det midsommar. Jag erkänner att just den här midsommaren inte var särskilt sugen på fir. Egentligen inte av någon anledning alls. Jag var bara lite lat och mätt och ni vet nöjd liksom. Hade svårt att få midsommarkänslan att infinna sig. Kanske har det med pandemin att göra. Eller för att midsommar kom så sent i år. Lupinerna var redan utblommade. Jag försökte få resten av familjen att acceptera ett alternativt firande. Middag på Torös stenstrand. Picknick och sova i husbilen. Eller köra upp till dalarna och få se ett riktigt firande med folkdräkter och spelemän och hela köret. Men barnen såg ut som om någon hade skjutit dem när de här idéerna presenterades. Vet inte om alla barn är såhär, men våra är iallafall stockkonservativa och vill att det ska vara som det alltid varit. Och mammahjärtat är ständigt svagt. Viljan ständigt böjbar. Så det blev vår femte midsommarlunch på gården. Inte alls lika stor som åren innan, "bara" 16 pers, men det kändes alldeles lagom och supermysigt. Inga lekar och ingen dans, men en midsommarstång och glada barn som badade i timmar. I dag har vi mest glidit runt och ätit rester och pulat i trädgården och njutit av solen och lediga dagar. Och så har jag börjat planera för Gotland. För dagar på stenstranden, dagar med tjejerna. Ska bli så underbart.
