Det finns en app som jag spenderar sjukligt mycket tid inuti. Vestiare Collective. Ni vet lyxbegagnatsajten som får en att vilja återfödas som Coco Chanel (hur nu det skulle gå till, men antar att det stora världsalltet skiter i framtid/dåtid), sajten som får en att plötsligt bli besatt av Hermès-kaffekoppar, armband från Gucci, Célinesolglasögon, Hermèsschalar med hästmotiv, Pradas Cahierväska med rymdmotiv och givetvis allt signerat YSL från 70-talet. Det går i vågor, men Coronan får mig att go nuts i samlarhysteri. Vill ha, vill ha, måste ha. Samt ha det billigt. Buda, pruta, armbåga mig fram. Drömma om livet som Jane Birkin på franska rivieran. Ja, så kan det vara. Försvarar mitt beroende som en sann pundare med: 1. Det är så billigt 2. Återbruk ju!!!Jag gör miljön en tjänst. 3. Appen lär mig modehistoria. Ändå en konstform som är kul att kunna! 4. Man mår bra av känna sig vacker. 5. Kvalitet är ändå viktigt. Ett axplock av saker jag dreglar över: Barntallrik och kopp från Hérmes: Vintageklänningar från YSL:
