Vaknar till vår sista morgon på den här intensiva resan. M sitter i juryn för Marockos filmfestival och jag och Fox är hang arounds. Sämre kan man verkligen ha det. Vi får bo på La Mamounia som är mitt absoluta favorithotell i hela världen. Om dagarna när juryn kollar filmer och sammanträder så vandrar jag o Fox planlöst runt i staden. 22 grader, strålande sol och myllret och stöket i souken. De vindlande små gränderna, doften av mynta, gurkmeja, röd jord, kamelskinn och spiskummin. Mattor, tyger, kryddor, oljor, lampor, kuddar, tofflor och fezer. Åsnor, kärror och motorcyklar. Torget Djemma el fna med ormtjusarna, berberna, hennamålerskorna, fruktförsäljarna och de sjuka, de som ber om hjälp. Minareterna som ropar ut bönen 5 gånger om dagen. De små kaféerna uppe på taken med utsikt över Atlasbergen, palmerna, stadsmurarna, moskéerna och alla dessa människor. Alla dessa vackra, vänliga människor som kastar sig över skallepär och kysser honom på kinderna och utropar "Mashallah". Det är svårt att beskriva hur overklig den här staden är. På alla sätt. Som om att någon har riggat den, alltså satt upp hela staden som en fond, ett monument för oss att fascineras över, att ständigt längta efter, nästan tillbe. När solen börjar gå ner bakom bergen återvänder vi till La Mamounia. Har skrivit om det här hotellet förut. Det är makalöst. Alltså in i minsta detalj så alldeles fantastiskt smakfullt. Vi får bo i en svit inredd med marockansk mosaik i grönt och blått, möbler i mörkt massivt trä, venetianska speglar och lampor i mässing. Två balkonger med utsikt över 3 hektar paradisträdgård. Apelsinslundar, olivträdsalléer, en köksträdgård med små auberginer, mynta, rosmarin och tomater. Och den gigantiska kvadratiska mosaikklädda poolen. Det är något med den islamiska arkitekturen som gör mig så lugn. Symmetrin. Nonfigurativ geometri. Mönstren. Valv, portaler och pelare. På kvällarna är det galor. Med hollywoodstjärnor och filmens giganter. Robert Redford och Tilda Swinton. Chiara Mastroianni och Marion Cotillard. Ambassadörer och politiker. Jag får bli sminkad och klä på mig vackra kläder. Overkligt är det. Som i en saga. Tack Marrakesh för den här gången. Älskar dig.
