äter jag: honung som jag fick av min stallkompis Monika. Den är himmelsk. Alltså beroendeframkallande himmelsk. Troligtvis för att den kommer från Monikas egna bin som fått flyga runt i skogen och tillverka honung på ljung. Biet är förövrigt utnämnd till världens viktigaste varelse. Ska lätt införskaffa bikupor nästa vår. lyssnar jag på: Podden Della Q. Ja, den har blivit kritiserad och beskylld för att vara nykonservativ, kvinnofientlig och för att bestå av tre bortskämda småflickor som har en klubb för inbördes beundran och skrattar alldeles för högt åt varandras ofta hånfulla betraktelser av omvärlden. Och, ja, gillar man inte skrattande kvinnor (mina barn HATAR när jag lyssnar på den här podden och undrar varför den där tanten (Anna Björklund haha) skrattar hela tiden), så ska man inte lyssna på Della Q. Men gillar man intelligenta, modiga, härligt kritiska, sarkastiska och väldigt väldigt roliga röster som betraktar samtiden och skiter i att eventuella 70-talistkvinnor kommer gå i taket över deras analyser och slutsatser så ska man lyssna och njuta av den här friska fläkten som kommer ut på Spotify en gång i veckan. läser jag: Arv och miljö av Vigdis Hjorth. Febrigt, hungrigt, hetsigt suger jag i mig den här romanen. Och anledningen till att jag inte redan är klar med den är att jag inte har TID, och det håller på att göra mig galen. njuter jag av: trädgården. Den ÄR vackrast på hösten. Höstblommorna. Dhaliorna, ringblommor, de sena rosorna och nu de brinnande träden. är jag svårt besatt av: trattkantareller. Instagram har svämmat över av prunkande svampkorgar sedan i juli. Men min skogar har varit ekande tomma. Tills nu. I helgen exploderade de och jag vill bara in i det gröna, sätta på mig svampglasögonen och umgås med mamma och moster Inger i tankarna och känna hur de andas genom granarna och omsluter mig. O fylla korgarna förstås. googlar jag: höns och hundvalpar. Har inget sug. Och det beror på sorg, det vet jag, trots att jag är mästare på att tränga undan sorg. Men när jag inte känner längtan i mig, då vet jag att sorgen bor därinne och hindrar. Men jag försöker tänka framåt och uppåt. Inte minst för Moyos skull. Han behöver en vän. Och hönshuset behöver höns. är jag sprallig över: Linda Skugges nya jobb för Aftonbladet. Dagliga kolumner. Samlade i blogg också om man vill läsa allt i ett. är jag galen på: migrationsverket. Jag har först få hit en aupair sedan i januari i år. I 10 månader har vi väntat på beslut för Jane. Jag har bokat och betalat två svenskakurser. Det har sagts mig att det ska ta mellan 3-4 månader. Men vi har väntat 10 månader och det är så satans svårt att planera livet sittandes i ett väntrum. är jag stolt över: min och Anns kokbok som jag ÄNTLIGEN har fått hålla i händerna. Alltså den är SÅ fin. Den kommer ut i handeln i slutet av oktober och ni kommer att kunna köpa den här i Aller shop. Så himla praktiskt.
