Jag vet inte hur ni känner men jag blir mindre och mindre intresserad av slit o släng o prylar o köphets o uppskattar mer och mer förfinat hantverk. Unika små grejer. Som när min granne Cilla gav mig världens gulligaste lilla dockäggkartong med de vackraste av de vackra vaktelägg och en hemsydd mössa med lussebullsmotiv till Fox som tack för att hon fick min och Anns kokbok. Eller när min stallkompis Monika överraskade med två burkar ljunghonung från hennes egna bin. Eller medryttarna Jessie o Jannie som gav mig en vegansk ostkorg i 40-årspresent för att de vet att jag vill bli vegan men tyvärr är ostberoende vilket ställer till det. O Ditte som hade suttit o letat o bevakat o budat hem två av mina favoritkristallglas från 30-talet som ett efter ett har gått i kras hemma hos oss o hon har noterat hur ledsen jag blivit över det. Grannen Helena som gav mig en hemstickad helt amazing tröja i alpacka och mjukaste merino bara sådär för att hon tryckte att den skulle sitta så fint på mig. Ni vet det där lilla genomtänkta. Omsorgen och kärleken. Älskar det. Synd att mina ungar skulle få svart blick om jag försökte mig på att ge dem nåt liknande:-)))
