Sista ruschen innan jul. Haft utebliven julmagi och känt mig 0% stressad och samtidigt 0% exalterad. Tänker att dessa känslor ofta hänger ihop. Förväntan, excitement, och allt som hör till. Ann och jag pratade om det här i podden i fredags och resonerade oss fram till att det nog är covid-åren som sabbat mycket av julkänslan, men också det faktum att ingen annan än vi själva måste fixa julkänslan nu när våra mammor, mormödrar, farmödrar och mostrar inte finns längre. Det är liksom vi som ska skapa magin nu, inte i första hand uppleva den. Men så i lördags var det dags att bli bjuden på årets första glöggfest ute hos Erik o Kinora på Mörkö. Så otroligt mysigt. Och plötsligt infann den sig, julkänslan! De hade fixat så gott och mysigt med massa olika roliga glöggsorter och ugnsbakad camenbert, chark, lussebullar, pepparkakor och så mycket gott. Svinmysigt och alltid så intressanta samtal med hela DeBasso-släkten. Senare på kvällen var det dags för julbord på Grands veranda. Vårt första år på Grand. Det fick godkänt, men det var inte utan att vi längtade tillbaka till Operakällaren dit vi gått flera år i rad. Operakällarens elegans och finess är svår att konkurrera med. Under covid slutade de dock med gående julbord och började med serveringar och det blev inte så kul för framförallt barnen, så vi fick tänka om i år. I Söndags kom Josefin, Margita och Olgis hit på jullunch. Så underbart.
