Jag och storbarnen gick på bio och såg Todd Phillips Jokern. Den har ju lovprisats. Joaquin Phoenix sägs göra sitt livs roll och den har sagt vara något helt annat än de jokrar man hittills sett. Så förväntningarna var skyhöga och vi var mycket taggade när vi bänkade oss i salongen med popcorn, baconchips, läsk och smågodis. Och det var sant att Joaquin Phoenix var mästerlig. Övrig rollsättning likaså. Robert de Niro som talkshow host, var ju så jävla bra. Fotot var magiskt. Men sen kommer vi till manuset. Storyn. Själva idén är fantastisk. Att förklara och förstå Jokerns ondska. Varför Jokern blev jokern. Varifrån mänsklig ondska kommer. Vem vill inte leka med den frågan? Vem vill inte förstå ondska? Så grundförtsättningarna för berättelsen är ju monumentalt fina. Men det slarvas bort. Alltså megaslarvas bort. Hur kan man 2019 förklara manlig ondska med A: psykisk sjukdom som B: beror på ond morsa? Ja, det är fiction, det är en spelfilm, men vafan, kom igen. Är vi inte lite mer bildade än så? Har vi inte lite bättre koll nu för tin? Var Todd tvungen att cementera de fördomar, de villfarelser och patriarkala strukturer som redan är så förhärskande? Var han tvungen att liksom dammiga Freud ge kvinnan/modern skulden för allt ont? Jag fattar inte hur man ens orkar vara så omodern alltså. Så blandade känslor inför Jokern. Mycket mycket bra på vissa nivåer, men riktigt pissirriterande på andra. Ändå värd att se. Köp biljett här om ni är sugna...
