Måndag efter en helg av sol, is, snö, en magisk ridlektion och - jo faktiskt - hallelujah - KALAS. Jo, och ni kan andas ut för allt var extremt coronasäkert. Vi var max 10 pers i stor lokal och kunde hålla avstånd och det fanns ansiktsmasker och handsprit till alla och yadayada, we all know the safety drill nu efter ett år. Men satan så härligt det var att sminka ansiktet och klä på sig en någorlunda festlig outfit, tuffa in till stan, parkera bilen på skeppsbron och promenera i min päls genom ett vintrigt megavackert gamla stan och få fira fantastiska Cecilia som blev 40 år. Dricka ett glas bubbel och äta obskyra mängder chark och ost och bara njutprata, njutskratta och känna livet i sig för en stund. Och inte tänka på coronan. Sen for jag hem rätt tidigt genom snön och landade hemma och kollade på första halvan av The Irishman. Bra skit. I fredags red jag som sagt en alldeles fantastisk lektion för Dennis Hallberg. Så uppfriskande att få lära sig extremt basala grejer som ändå är helt ögonöppnande. Aha-upplevelse varje gång jag rider för honom. Och idag kom måndagen och skolan och dagmamman och jag borde ha jobbat men skolkade för vintersolen har den effekten på mig. Vill bara ut. Vill bara ljusterapia. Tog bilen till Hammersta, drog på mig mitt nya dragbälte och tog med mig Howdy på en ispromenad. Tanken är att det lilla energiknippet ska få dra mig på längdskidor när han lärt sig hur man gör. Vi blev höga på ljuset. Lyckliga. Yra. Lyssnade igenom veckans avsnitt av min och Anns podd också. Blev stolt över att vi faktiskt gör en riktigt jävla bra podd. Riktigt fint avsnitt. In o lyssna här!
