Jag var ju lite övergångslåg igår, och den bästa boten mot sånt är att sätta sig i rörelse. Som om hon läst mina tankar ringde underbara Mia o ville gå o se vårutställningen på Liljewalchs o äta lunch så det nappade jag givetvis på. Så himla fin utställning i år. Vacker. Inspirerande och hoppfull. O Mia är som Mia är, varm, mänsklig och kärleksfull. Världens härligaste timmar. Sen drog jag vidare till Acast o poddinspelning med lyckopillret Ann! Yes, vi har en podd ihop som vi nu verkligen har bestämt oss för att prioritera och bygga på! ”Inte din morsa” heter vi och den finns i alla de vanliga poddapparna! In o lyssna här o betygsätt oss vetja! Efter poddis väntade ett par håltimmar innan jag skulle sända Karlavagnen! Jag tog en thaimassage och käkade en helt underbar middag med Olgis! Och så tågade jag till radiohuset som jag älskar alldeles extra när mörkret faller och vi nästan är ensamma där inne. Det blev en superfin sändning på temat mat och hur man lagar billig men god mat så här dagen innan lön i årets fattigaste månad! Åkte hem sådär nöjd, lycklig, mätt och tankad. Kryper ner bredvid lillungen som tydligen skött sig som en klocka med pappi hela dagen och nu sover som en stock. Hinner precis sluta ögonen när jag hör det första tecknet på att sinnesron kommer att kollapsa. Den lilla hostningen. Som snart övergår i ett gnäll och sen eskalerar i en stor hulkning som tar över hela den lilla ettårskroppen. Och så kommer den. Kaskadspyan. Majs och mjölk i en salig röra. Welcome to hell, or as we say in Sweden: vinterkräkis!
