Och så kom den, våren. Vilka dagar. Vilken pånyttfödelse. Just precis när björken får musöron och vitsipporna står i full blom får jag alltid stark längtan till Djurgården. Ingenstans är så vackert om våren som på Djurgården. Synd bara att ca 100 000 andra fick samma längtanssug som jag just i dag, Djurgården var truely crowdy. Vi fick inte rum på färjan. Fick stå i kö på Blå Porten i nästan 40 minuter och lika länge till toan sen när Lo måste kissa. Men maten var som alltid oklanderlig och klassisk och innergården är ju bara för underbar nu i maj. Inga getingar, inga galna fåglar som gör flygattacker. Bara sol, överpeppade människor och samma gamla känsla som alltid. Mamma tog oss alltid på vårutställningen på Liljevalchs och sen fika på Blå Porten när vi var små och stället ser precis likadant ut som då. Nostalgi och mys. Sen fick vi för oss på att gå på muséum och efter noggrant överläggande gick vi till Biologiska Musèet. Aldrig varit där tidigare. Trots att det ser ut som en norsk stavkyrka- och jag älskar ju stavkyrkor nästan mer än själva Norge. Biologiska muséet är som ett muséum av ett gammalt muséum. Det byggdes 1893 och är i stort sett orört. Känns som att kliva in i en annan tid. Gå dit, är mitt tips. I synnerhet när Djurgården är full till bristningsgränsen av människor och du ändå vill hitta en lugn vrå. Biologiska säger jag bara. Helt tomt på folk. Och jävligt mycket tidsmaskin över sig.
