2017 har varit mitt svåraste år i livet. Hittills. Jag tar inget förgivet efter det här skitåret. Så när jag började må illa i september och somnade mitt i maten och började gråta ohämmat vid konstiga tillfällen så trodde jag mer att jag hade fått cancer eller blivit psykiskt sjuk än att jag hade ett frö av liv i mig. I april (inshallah) kommer en pojke till oss. Min bästa julklapp. Min tröst och glädje. Min finaste present. Jag ska börja blogga mer nu och det är inte bara något jag säger. Har varit så svårt att skriva när allt varit svart. Man hittar liksom inte fram till orden när man är mitt i. Nu är jag åtminstone halvvägs ute i ljuset igen och jag behöver inte ha hemligheter för er heller. God jul alla vackra❤️❤️❤️
