Hannah o Amanda vill lyfta menstabut och ha öppen menskalender så att de kan specialbehandla sina anställda beroende på var i cykeln de befinner sig. Typ. Lisa Magnusson rasar över detta och tycker att det är ett genomsjukt förslag. Jag håller med alla för en gångs skull. Är helt för att vi måste lyfta kvinnors månatliga hormonella variationer. För sin egen skull bör man lära sig sin cykel. Önskar så att jag hade lärt mig min tidigare. Fattat vad PMS är för just mig. Vad ägglossningen gör med just mig. Vad postmens gör med mitt psyke. Men. Och där kom det, menet, JAG vill hålla koll på min cykel. JAG vill ta hand om mitt ibland hormonella humör. Vill att hänsyn ska visas på MIN inrådan. Vill inte att nån annan jävel ska bedöma mitt mående. I synnerhet inte en chef eller överordnad. För alla kvinnor påverkas ju olika av hormoner. Och vad är egentligen normalmående? En spansk antropolog som jag glömt namnet på , vände på den gängse uppfattningen att PMS skulle vara ett avvikande helvetstillstånd. Hon menade tvärtom, när vi har PMS ser vi världen som den verkligen är. Vi upplever könsmaksordningens orättvisor, ser mäns överordning, känner de ovälkomna blickarna, de störande systemen. Utan östrogenglittriga filter. För östrogenboosten gör oss medgörliga, överseende intill dumhet och falskt positiva till allt skit en kan komma på. Det är samhällets enormt snäva kvinnoram som gör att vi bara känner oss ok i det där veckolånga fönstret precis efter mens. Sen blir vi för kåta o självständiga när ägglossningen slår till och kallas galna. Och sen kommer PMS'en o då ser vi för klart och anses bithiga o dumma i huvudet. Helt klart intressant tanke. In PMS - you will find the truth. Kanske. För övrigt har inte alla kvinnor mens. Gravida, ammande, p-pillerknaprande, p-stav, p-ring, hormonspiral, klimakteriet, och de utan livmoder. Och män har också varierande hormoncykler. Lär känna dig själv bättre. Det är mitt råd. Lär dina barn att lära känna sina kroppar. Älska sina kroppar och sina hormoner.
