Vi har meckat med vatten halva dagen. Egen brunn. Egen pump. Och nåt hände. Som det ju så ofta gör på landet. Så vi fick mecka. Och jag gick upp i noja. För vattnet har liksom blivit en följetong här. En rinnande toa, en unge som glömt en kran på, en droppande dusch är förödande och kan innebära skräck - pumphelvetet går tom och pajar. Då måste borrhålskillen komma och dra upp den 90 meter långa slangen och den lille pumpen och byta allt - och det, mina vänner, är både tidsödslande och väldigt dyrt. Precis som elen. Dyrt dyrt dyrt har det blivit med allt. Det har varit helg. Och jag har njutit kultur. Närmare bestämt det Norénska dramat "Så enkel är kärleken" på Maximteatern. Herregud så bra det var. Man kan anklaga mig för att vara partisk, men faktum är att jag tycker mig ändå kunna hålla isär familjerelationer och skådespelarprestationer. Pjäsen är fantastisk. Fantastisk. Helt makalös. Texten. Skådespelarna. Se den säger jag bara. 11 föreställningar kvar nu bara. Gå och se för sen finns inte Maximteatern kvar efter årskiftet. Fastighetsägaren har sagt upp teatern och ska hyra ut denna anrika pärla till en frikyrka istället. Köp biljetter här. Läste nyss en så otroligt rolig recension av Bob Dylans nya bok som ska vara någon slags essäsamling där Dylan valt ut musikhistoriens 66 mest betydelsefulla låtar och skrivit om varför de är just så betydelsefulla. Skrattade på riktigt högt här i sängen nyss. Läs och skratta här.
