7 augusti i dag och Sverige vann guld i laghoppningen. Mina naglar är sönderbitna och kroppen adrenalinstinn. Det här landslaget - legender!!! Jag är så enormt imponerad. Regnet öser ner och termometern visade 15 grader i förmiddags. Jag vet att jag inte ska börja tjata om höst redan nu. Men i dag var det onekligen höstvibe ute. Liksom i min själ. Och då ska tilläggas att jag verkligen inte har något emot hösten. De klara dagarna, rutinerna, arbetet, att få tid till arbete utan avbrott. Den här sommaren var - eller ÄR - väl ändå bland de finare vi haft. Värmen. Solen. Som vi behövde den. Som jag har sugit i mig den. Varenda liten stråle. Och så har jag sovit. Läkt min kropp med sömn. Drömt, somnat om, njutit av att få vakna av mig själv nu i snart fyra veckor. Har snittat på 9 timmar per natt. Sovsommaren. Längtar efter hästarna. Efter att rida. Fort och vilt. Låter kanske konstigt eftersom mina hästar bor precis intill. Men det har varit ett år av föl och skador. Så jag längtar efter att få träna dem på riktigt nu. Få sätta igång både mig och dem.
