Det är sällan jag går i gång på grejer. Alltså får direkt habegär. Oftast gör min hjärna snabbekvationen "det är ju för fan en halv häst" när jag kollar prislappen och så försvinner suget snabbt. Men när jag var i Köpenhamn så gick jag förbi Gucci på Ströget blev jag kär... och det verkar inte spela nån roll att de kostar i allafall en tredjedels häst, jag är fortsatt kär.. Jag är förlorad. Måste ha säger hjärtat. Det skriker ju vår om de här väskorna. Och glädje. I stället för skötväska tänkte jag... Gucci Gucci Gucci Gucci
