Har återförenats med min själ. Vår årliga vildmarkstour i husbil är igång och vi inledde med att åka till Jämtland och Edsåsen, min mormors hembygd. Min mormor Ester som inte lever längre föddes 1906 på gården Högen i den lilla byn Edsåsen och där spenderades också stor del av min barndoms somrar med knott, vedspis, ekot, tunnbrödsbak, våfflor, fjällbäckar, älggräs, båtturer på hensjön, hjortronsplock och kantarelljakter. Hela jag är så otroligt hårt och lojalt bunden till den här platsen och jag har funderat otroligt mycket på just det här med olika platsers betydelse. Att ens själ liksom kan bosätta sig på en plats och inte vilja lämna den. Så känns det när jag kommer till Högen. Jag blir hel. Jag upplever en sällsam lycka där som jag inte upplever någon annanstans. Trodde länge att det handlade om människorna jag älskat på den här platsen, och att känslan för den skulle dö i takt med att de dog. Men så var det inte. Platsen är mig fortfarande så oerhört kär. Gården ägs av mammas kusiner nu, men den har i stort sett stått orörd sen mormor dog 1992. Och hon hade heller inte gjort mycket med gården under sin livstid. Ett sorgligt ruckel skulle vissa kanske kalla det, men för mig är det himmelriket. Allt är som det en gång var. På eftermiddagen vandrade vi uppför Välliste, fjället som ligger alldeles vid Edsåsen, där mammas aska spreds för vinden. Trots att väderleksrapporten skrek regn, kyla och stark vind så klarnade det upp och mojnade och vi fick en helt igenom fantastisk dag. Vi bar Fox på ryggen, men väl uppe på kalfjället sprang han omkring helt salig av de milsträckta vyerna, den enorma känslan av frihet och de små porlande fjällbäckarna. På kvällen åkte vi till Hensjön och slog läger. Avocado med skagen till förrätt, tortellini med västerbottenost och tomatsås och så kokkaffe över öppen eld när knotten äntligen gått och lagt sig. Sen badade vi i iskallt vatten och kröp ner i sängarna i husbilen och toppade med ett avsnitt av Unsolved Mysteries. Inte så smart när man är en räddhågsen jäkel som jag som tror att skogen bebos av minst ett par massmördare:-( Det kan ha varit en av mitt livs lyckligaste dagar. Vilken är platsen för ditt liv? Puss!
