Jag älskar att resa. Min favoritlukt alla kategorier är doften av flygbränsle på flygplatser. Känslan av att stiga ut ur ett flygplan i en annan del av världen. Dofterna. Värmen som slår mot en. Eller regnet som piskar. Det krispiga vindarna. Färgen på himlen. Annan jord, annat hav. Människorna som visar att livet kan levas annorlunda. Maten. Byggnaderna. Historien. Inget inspirerar mig så och får själen att lyfta. Jag reser gärna ensam. Eller med dem jag älskar. Helst utan plan. Gillar att gå på spontanimpuls. Att hitta ett extravackert hotell i en magisk dal vid en flod och bara ta in. Ett berg som jag bara måste upp på. En marknad där jag hittar pressglas från sekelskiftet och antika bilder på grekiska filmstjärnor eller rävskinn från en norsk jägare och torkat renkött. En hemlig strand där snäckor med hål väntar på att komma till min samling. En hemlig glänta där ljuset flödar på ett sätt som berusar. Vet att det är sjukt o-pk att hylla resandet och i synnerhet då flygandet i dessa tider eftersom jorden håller på att gå under av klimatförändringar. Att jag borde ta mitt ansvar och uppmana er till att stanna hemma och inte bidra till koldioxidutläpp. But, can´t help it - inget får mig att uppskatta livet och moder jord som att se nya platser. Resandet har gjort mig mer ödmjuk och mer motiverad att rädda vår planet än någonting annat. Så man får ta det onda med det goda. Och klimatkompensera. Och tänka på att bo, äta och uppleva så att det gynnar lokalbefolkningen och inte bara globala storreseföretag. I tre inlägg ger jag er tre av mina bästa resor ever. Först ut: Aten och Hydra 2014 var året då jag beviljades journalistförbundets kreativitetsstipendium: 2 veckor i Ariane Wahlgrens författarhus i Aten. Alltså jag ryser så att pälsen reser sig när jag minns den där första dagen när jag vandrade uppför de apelsinträdskantade trapporna mot Arianes hus som ligger alldeles vid foten Filiopappos kulle. In genom en järngrind till en liten innegård som skuggades av palmer, apelsinträd och rosor. Två rum och ett kök. Ytterligare en stipendiat - härliga förfaren Lena Ollmark som fick mig att inte känna mig alldeles superensam och en takterass där man på riktigt hade utsikt över precis allt som är vackert i Aten. Akropolis och klara dagar havet. Jag hade två absolut magiska veckor i Aten. Mest vandrade jag bara planlöst omkring och överallt där jag gick fram möttes jag av historiens vingslag. Att vandra från Akropolis genom Plaka hela vägen bort till Agoran - Atens antika marknadsplats. Äta middag med Lena på Spiros Bairaktaris - en traditionell taverna med 1800-talsinredning och livemusik, dricka lite vin och sen se solen gå ner från kullen Areopagos. Eller promenera bort till Monastiraki som om söndagar förvandlas till antik/loppmarknad där jag har gjorde några av mitt luvs bästa loppisfynd. En annan dag vandrar man in i Atens mest fancy kvarter och fönstershoppar i Kolonaki och avslutar med att ta bergbanan up till toppen av Lycabettus, Atens högsta kulle med utsikt över hela stan. Aten som efter den här resan har kommit att bli en av mina absoluta favoritstäder all time. Efter två veckor i en av världens vackraste städer mötte jag upp mamma och mina efterlängtade ungar på Atens flygplats och tog en taxi till Pireus, den stora hamnen utanför Aten. Där väntade båten Flying Dolphin som skulle ta oss till den lilla ön Hydra. Hydra är kanske den mest pittoreska av öar jag någonsin varit på. Inga bilar. Bara åsnor. Vitkalkade hus som klättrar uppför branta berg. Den gulligaste lilla hamn. Mytomspunna barer där man vet att Leonard Cohen suttit och klämt ur sig poesi. Där uppe på toppen av Hydra stad låg det lilla 1800-talshuset som vi hyrt en vecka av en gammal granne och god vän. Apelsinträd. Olivträd. Timjan och Rosmarin. Havet och stenstränder. Makalösa vyer på långa promenader. Båtturer till hemliga små stränder. Restauranger där precis allt är gott men ändå så enkelt. Färsk grillad fisk, halloumi på färska tomater. Att vakna av ljudet av skriande åsnor. Att slippa höra motorljud på en hel vecka. Att få se sin mamma åka åsnetaxi upp till huset efter middagen i hamnen varje kväll:-) Älskade älskade Hydra. Jag kommer tillbaka.
