Sommarens första dag. Och jag bryter bloggpausen. Vet inte varför jag har haft sån bloggtorka. Kanske för att det händer så lite. Corona-vardagen går liksom runt i små snäva cirklar och jag har väl känt mig uttråkad och tråkig. Så tråkig att jag i fredags fick nån slags panik av tristess och ringde runt maniskt till alla jag känner för tips på härligt Corona-safe hotell och sen dröjde det inte länge förrän jag hade bokat tornsviten på Hotell Havsbaden i Grisslehamn, fixat barnvakt och så bad jag M packa en liten väska och sätta sig i bilen och så fick vi vårt första barnfria dygn sen Fox föddes!!! Halleluja säger jag bara. Gode Gud vad härligt vi hade det. Just Grisslehamn ligger mig extra varmt om hjärtat. Min mammas bästa kompisar har ett litet ställe precis utanför Grisslehamn i den vackraste av havsvikar och vi hängde mycket där när jag var liten. Nu var det många år sen jag var där så jag var så spänd på om jag skulle komma ihåg hur det såg ut och kändes. Satan vad Roslagen är vackert!!!! Både jag och M blev helt kära i landskapet, vyerna, Norra Skärgården. Så himla fint och vilt och vackert. Och så kom vi fram till Hotell Havsbaden som under de senaste åren har genomgått en otrolig uppdatering. Nu finns ett underbart spa, en faktiskt otippat bra restaurang och riktigt mysiga rum. Så vi åt bakad sparris med stenbitsrom, röding med potatisstomp och spetskål och en fantastisk rabarbersymfoni i solnedgången och så gick vi upp i det runda tornrummet med milsvid utsikt över Ålands hav och somnade som små barn. Ja, faktiskt. Vi sov sov sov och NJÖT av 10 timmars ostörd sömn utan sparkande tvåårsfötter, plötsligt nappflaskesug mitt i natten, överfull blöja eller en hund som plötsligt ska ut.
