Dagen har rusat på. Som mina dagar har gjort senaste tiden. Så mycket måsten och borden. Vi flyttar alldeles snart och jag har ju på riktigt inte flyttat en meter sedan jag flyttade in i den här lägenheten för tio år sedan. Ni kan ju bara föreställa er då hur mycket jag har samlat på mig. Nu ska allt ner i kartonger och delas mellan gården Lundby och den lilla ettan på söder som jag om allt går vägen också kommer att bo i. Dessutom ska stallet ute på Riksten packas. Vi fortsätter att driva stallet över sommaren, men våra hästar flyttar ju givetvis till gården. Och en häst har mycket grejer. Wow, vad mycket grejer. Och så vill vi ha det fint nu till helgen då vi håller kurs. Klockan 15.00 satte jag mig dock bestämt i bilen och sket i att jag inte ens hade hunnit färdigt med halva to-do-listan. 16.00 var det nämligen yoga på Urban Om på Wallinsgatan mitt i city. Charlotta på Loppi hade bjudit in ett gäng tjejer för att testa hennes bästa favorit oas. Ett lite lugnare andningsbaserat pass lett av Urban Oms grundare Neo och Isa. Charlotta hade helt klart rätt, riktigt riktigt fin och annorlunda yoga fick vi och både Neo och Isas röster var så vackra och milda. I slutet av passet pratade Isa om gratitude och då kände jag en enorm tacksamhet till min lägenhet, min fina fina lägenhet där jag fött två av mina barn, där jag gråtit, skrattat, andats, vilat. Den har verkligen burit mig. Och jag är så tacksam över de här tio åren. Samtidigt vet jag att jag är så färdig här. Att det är dags att gå vidare. Och jag längtar så att jag håller på att sprängas.
