Allt med hösten kändes härligt. Tills i natt. Nu skymmer det redan 16.30. Nu går vi in i den eviga natten. Allt är naket och kommer så förbli tills i maj. Höstlov. Barnen spelar Fortnite och jag står och ropar för döva öron. Vill ha ut dem. Vill att de ska få solljus och frisk luft. Men de spelar och spelar och jag orkar verkligen inte hålla på o styra o ställa. För den lilles tänder spökar. Och vägrar vantar. Och mat. Och jag som ville sluta amma, ammar mer än någonsin, och de lilles tänder gör sig ständigt påminda inte bara hos honom. Och vaknar på nätterna gör han. Som ett mycket litet spädbarn trots att han är 1,5 år och borde sova hela nätter. Men det gör han absolut inte för tillfället. Så jag är trött. In i själen trött. Skulle behöva en liten paus. Men så vet jag också att så fort jag drar i väg och tror att jag kommer njuta hejdlöst så längtar jag bara hem till lillskrutten och storskotarna ändå. En mammas dilemma. Puss
