Heldag på fotbollsplan med lunchstop på Bistro Björkvik på Ingarö. Nostalgi. Ingarö alltså. Mamma var galen i stränderna på Björnö o Björkvik o vi åkte dit så ofta vi kunde när jag var liten. Hon hade packat picknick och vi låg på klipporna och plockade sjögräs som vi torkade till papper och klättrade i berg. Jag minns stränderna som evighetslånga och pampiga. O bergen som gigantiska. Med vuxna ögon är de bara kullar o ständerna små vikar med lite sand bara. Vi åkte också förbi huset M bodde i när vi träffades. Där Igor levde sina tre första år och Lollo sitt första halvår. Huset och platsen där passionen var stark men också mycket kaos i vår relation. Hjärtat var liksom utanpå kroppen under den här perioden i mitt liv. Jag älskade att åka till Ingarö, längtade längtade längtade. Men blev ofta besviken, arg, ledsen, chockad och frustrerad där o ville bara hem till min lägenhet i stan igen. Ingarö var en plats jag älskade men också förbannade. Tänk vad vi laddar platser med olika känslor och minnen. Sen drog jag, Lollo o Fox till Hägerstensåsen och gick på kalas hos min brorsa som fyllde år. Åt oss proppmättta på underbara minipizzor med pecorino, kronärtskockor o pinjenötter och fetaost, tomater och oliver. O till efterätt den godaste chokladkakan med blå vallmofrön , vispgrädde o jordgubbar. Så himla fint ordnat och Fox var i paradiset med sin gulliga kusin Fenix som är tre år och hans stora idol. [caption id="attachment_23415" align="alignnone" width="768"] Min brorsas tjej är växtgudinna!![/caption]
