Och det är det. Varje gång. Pirr i magen av lycka när vita vackra Stora Lundby tornar upp sig i slutet på allén. Nu blommar rosorna och kaprifolen. Och daggkåporna i övre perennrabatten och alla mina utplanterade dahlior har klarat sig och blomkålsplantorna också och jag kunde skörda årets första zucchini och årets fjärde gurka när jag gick igenom växthuset. Det är en sån nåd att få leva här. En sån lycka att se årstiderna komma och gå. Alltid vackert. Så tacksam tacksam tacksam över att få bo på den här platsen. Och hästarna kom när jag ropade och var så himla glada att se mig och hemma ÄR bara bäst. Så är det. Ok, ska sluta vara så känslosam nu och ge er ett lästips. Jag må vara sist på bollen med Karin Smirnoffs trilogi om Jana Kippo. Köpte ”Jag for ner till bror” och ”Vi for upp med mor” förra sommaren men min lilla Olgis snodde givetvis båda dessa två åtråvärda guldklimpar till pocketböcker och har sen haft dem i olika väskor under året. Och det har tagit emot att köpa nya. Men så fick jag tillbaka mumslitteraturen och gud alltså vad läshög jag är nu. Mästerverk!!! Norrländsk glesbyggd. Helt eget språkligt universum. Karaktärer som man inte får nog av. Spindelnät av livsavgörande skeenden. Allt man någonsin önskat av en roman. Tack Karin Smirnoff. I går hann jag och Ann spela in veckans avsnitt av podden Inte din morsa och jag måste säga att det blev ett jävla bra snack om hur läskigt det är med kvinnor som gaddar ihop sig och kastar sig över andra kvinnor som hyenor, om hur vi använder olika beteende som pansar och skydd och hur man kan befria sig från sina rustningar. In och lyssna här!
