Det är torsdag och Annson och jag har precis avslutat poddinspelning i Allers sprojlans nya poddstudio som är så stor och flådig. Alltid ett sant nöje att diskutera livet och samtiden med Annson Franson. Vår bästa tid. Så smart av oss spretiga och upptagna själar att ha två bokade timmar varje torsdag för att ses på tu man hand. Aldrig har ett jobb känts så lite som ett jobb. Sen följer nästan tre timmars direktsänd radio från Radiohuset. För er som inte har koll på det så programledare jag Karlavagnen i P4 varje torsdag sedan 5 år tillbaka. Älskar Karlavagnen. Älska att ha ett uppdrag som har blivit något av en institution i mitt liv. Att få ha ett återkommande element. Så fint och viktigt. Nu ska jag äta Ramen med Olga och håller tummarna för att jag sluppit en P-bot. Just idag undrade jag lite krasst varför jag vigt mitt liv åt hästarna. Slask och mörker från 16.00. Ett skämt helt enkelt. Tur att pannlampor finns. Tur att någon smed kom på hästskor och brodd för länge sen. Tur att ens hästrackare har tjock guldgul päls och ett coolt temperament och verkar uppskatta livet oavsett årstid.
