Har tömt stallet på Riksten i dag. Tjejerna som nu tar över hyreskontraktet ville inte göra det förrän 1 september och våra gamla inackorderingar ville ju inte stå utan stall över sommaren så jag och Ditte har för att vara schyssta drivit stallet/sommarbete på Riksten över sommaren - trots att vi flyttat hela vår verksamhet till Lundby nu. Det ångrar vi. Så galet mycket jobb utan att det egentligen lönade sig...Eller jo, på något sätt lönade det sig, de hästar som vi haft hos oss under året som gått slapp ju flytta. Det är en vinst i sig. Att driva stall är bland det roligaste men och också tuffaste jag gjort. Roligt för att man får ynnesten att götta in sig i hästlivet extra mycket. Man kan liksom motivera för sig själv och andra att spendera i stort sett all vaken tid i stallet. Man jobbar ju i stallet! Tufft för att det är sjukt mycket jobb som man inte tänker på innan man hugger tänderna i ett inackorderingsstall. Bara att för hand stolpa 4 hektar och fortsätta trots att handflatorna blöder. Få höra att det i den nyss stolpade hagen tyvärr gått hästar med Stora Blodmasken och därför inte kunna använda den. Sanera - dvs för hand mocka ur samma 4 hektar stora hage för att göra den brukbar nästa år...Bara en liten detalj av alla galet tunga grejer vi gjort under vårt år på Riksten. Lägg därtill att man är schemaläggare, marknadsförare, projektledare, allfixare, sambandscentral och ständigt närvarande vikarie när folk blir sjuka eller bara glömmer sina arbetsuppgifter och fodringar. Sen ska ju allt vardagligt göras också. Packa höpåsar, mocka, sopa stallgångar, mocka mer, städa mer, diska efter folk som glömmer. Skälla på folk som glömmer. Med mera med mera. Ni hör ju. Galenskap. Nu ska jag och Ditte ägna oss mer åt våra egna hästar och våra kurser än att fixa för andra. Det var alltså med en lättnadens suck som jag stängde dörren på Riksten för sista gången ikväll. Men också lite vemod. Riksten var en dröm som blev sann för mig, och jag har - trots att det varit mycket slit - älskat varje sekund.
