Minkfail deluxe. Hur kunde jag vara så naiv? Hur kunde jag bara låta den jävla minken springa runt på min stallplan utan att åtminstone gillra en fälla? Hur kunde jag för ett ögonblick tro att en utsvulten mink inte skulle ta sig in genom genom hönsnätet? I går hittade min stallkompis Jessie alla mina älskade små hönor brutalt halshuggna i hönsgården mitt på blanda dagen. På morgonen levde de, två timmar senare var de döda. Minken hade grävt sig in under det nedgräva nätet. Åh vad arg jag är på naturen just nu. Fuck naturen. Fuck alla rovdjur som vill äta upp mina hönor. Och jag vet att det är naturens jävla gång och yuadayada men låt en hönsmamma vara lite uppgiven för en stund. Katrin var här igår igen och vi kom vidare med Shiloh. Eller jag kom vidare med mitt m otsånd och min smygande rädsla. Vågade korrigera och sätta gränser när Shiloh försöker skrämma mig och komma undan. Och när jag gick och la mig igår så gjorde jag det med en helt fantastisk känsla. Känslan av att ha kommit över en puckel. Och en frid i att jag och Shiloh äntligen har kommit till en punkt där hon förstår att jag menar det jag säger, där hon förstår att vi håller oss innanför vissa ramar där vi inte gör illa varandra. För det är så fantastiskt funtat att när man vågar stå upp för sig själv och är konsekvent i sin gränssättning så blir relationen plötsligt så mycket bättre. Tada, som om att det vore rocket science liksom, men ändå så fantastisk varje gång det sker. Och idag jag jag M och Foxen på vår alldeles lilla egna husbilssemester. Det blir norrut, Jämtland och kanske Norge. I morgon och på fredag ska jag föreläsa i Strömsund och sen kör vi bara på volley. Såååå mysigt.
