Aaaaaaaaahhhh, jag vill skrika av lycka. Älskade Ninnisen har en fölis i magen!!! Har inte ens vågat hoppas. Bara blundat och gått rakt fram och snarare tänkt att det inte blev nåt av hennes vistelse hos hingsten i april. Ni vet man distanserar sig för att inte bli ledsen och besviken. Har inte orkat sörja och deppa över en resorbation, att det inte tog sig den här sommaren heller. Men det gjorde det!!! Marianne var här i dag och min älskling är konstaterat dräktig på 90 dagar. Och jag är så himla lycklig. Ninnas gener förtjänar att föras vidare. Alltså hon ÄR den snällaste häst jag någonsin mött. På riktigt. Och det är inte subjektivt. Många håller med mig. Snäll men absolut inte mesig eller seg. Hon är kvick och arbetsvillig men gudabenådat snäll. Och vacker. Och lugn och tillfreds med livet och det allra mesta som kommer i hennes väg. Jag älskar henne som vore hon min syster. Nu dansar jag fram trots att jag är ensam med barnen på dag sju och de har betett sig som allt annat än korgossar idag. Snarare ett gäng ligister och sabotörer. Men allt rinner av mig just i dag, för baby är dräktig med världens finaste hingst och jag tänker backe mig vara lycklig just i dag!!!! [caption id="attachment_23341" align="alignnone" width="3024"] Svårt att se fostret här, men en moderkaka ska det här tydligen vara!!!![/caption]
