I går var dagen som rörde sig mellan himmel och helvete. Fan. Hästar alltså. Min älskade Guldis har fått ett återfall i fång. Orkar jag mer olycka och lidande nu? Svar: nej. Men det gör man ju. Man får bryta ihop och tycka att livet är orättvist och skit och helvete och så får man resa sig, borsta av sig, och väcka den där lilla gnistan av hopp och greppa tag i den och tänka att nu jävlar, nu ska hon bli frisk igen. Precis som förra gången. Fånghelvetet ska läka ut precis lika fint som förra gången. Till och med bättre ska hästkraken bli. Den här gången var jag snabbare och fattade att det var fång på gång vid de allra första symptomen. Hon blev snubblig. Inte halt, men snubblig och lite seg. Kände att hon ömsom hade lite puls och var lite småvarm för att nästa dag var helt kall och fin igen. Ställde in henne och ringde vår veterinär Marianne som snabbt kom ut och såg i framförallt vändningarna att det var en fångkänning. Ninna ställdes in på box i tjock spånbädd och fick Metacam i 10 dagar och i går fick vi åka in och röntga och bilderna visade en marginell rotation på bägge fram, inget bak. Grät en skvätt, men drog ändå en lättnadens suck och tackade gud för att vi upptäckte det så tidigt. Drabbades ändå av skuld för att jag slarvat i år. Ninna har ju varit helt fräsch i tre år nu och det beror på att jag varit extremt noga under vårsäsongen. Tagit ut henne från gräshagarna och låtit henne gå i skogshage ända fram till i juli och sen har hon betats in extremt långsamt och kunnat gå på bete i augusti och september och i lösdrift hela vintern. I år har gräset blivit extremt kraftigt eftersom det var kallt och till och med frost på nätterna länge och sen när värmen kom så bara exploderade det. Bara det lilla gräs som vuxit upp i lösdriftshagen har räck för att sätta i gång fången hos Ninna. Det fina med gårdagen var att vi körde Faith till Justa seminstation och hennes äggblåsa var 4,2 cm vilket betyder att hon var redo att insemineras med den vackra hingsten halvblodshingsten Zafferano i dag:-)))) Om vi har tur så får Faith ett litet guldföl nästa år. Jippi!!!! I morse skickade Marianne den här bilden:
