Att bo nära hästarna innebär inte per automatik att jag rider och tränar dem mer. Jobbar med allt omkring, JA, men tränar ärligt mindre än någonsin. Tyvärr. Och det har ju förstås också sin förklaring i att jag har en liten vild supermammig ettåring som tar all min uppmärksamhet och tid. Men nu saknar jag min Ninnaboost. Saknar att glida fram på hennes rygg genom skogen. Saknar att rida för tränare. Ha ett mål och en riktning. Vill komma igång igen. Så jag ringde Katrin Nyman! Katrin lärde jag känna för 8 år sen när Ninna skulle ridas in. Jag hade börjat rida western och fick ett quarterföl av M och visste inte hur jag skulle rida in henne för att hon skulle bli en westernhäst. Så jag fick tips om Katrin och med henne öppnade en helt ny hästvärld upp. Natural Horsemanship. Katrin lärde mig allt jag nu vet om häst/människakommunikation, gränser, tydlighet och flockbeteende. Om hästens inlärningsprocess och språk. Hon guidade mig till en helt fantastisk relation med Ninna, trodde aldrig att man kunde komma ett djur så nära. För sex år sen gick jag Katrins och Jaana Heinolas NH-instruktörsutbildningar och ville bara byta yrkesliv. Jobba med hästar 24/7, få människor att upptäcka det här otroligt effektiva och fina systemet. Öppna en ranch. Så blev det ju inte riktigt. Journalistiken är alldeles för kul för att lämna nämligen. Men jag saknar känslan av att vara frälst och hög på ny kunskap. Det vill jag bli igen! Så jag ringde Katrin och hon kom ut och hjälpte mig att förstå mig på min lilla treåring Shiloh som jag hamnat lite i baklås med. Tänkte att jag ska skriva ett inlägg i morgon och presentera mina hästar för er ordentligt så att ni vet vilka jag pratar om. Vi jobbade igenom några frågetecken och landade på en fin grund där vi kan fortsätta med inridningen. Det var en sån otroligt härlig dag! En nystart med hästarna. Tack för det.
