Har haft pojkhotell här hemma i helgen. Pojkar och pojkkompisar överallt. Inklusive i hjärnan. Boys, boys, boys. Hungriga, fotbollsgalna, speltokiga, godissugna, mer hungriga, och så lite studsmatta, bad, bubbelbad och en massa spring på det. Och, just det, dygna vill de också! Och då är inte vilda bebin inräknad här. Han är allt ovan maxat med tandsprickning. Tjoho! Varför har alla pojkar så risig filmsmak? Vill bara se Mission Impossible, DET, Annabelle och annat stressigt, läskigt, tråkigt??? Nu längtar jag efter en mjuk skön säng, ett tre timmar långt bad, tystnad, yoga, meditation, retreat, promenad i tystnad och några bombastiska, romantiska kostymdraman på det. Det lär dock inte ske förrän om 100 år. Tills dess är det bara att älska läget och göra som Moyo: somna stående:-)
