Jag sände Karlavagnen i kväll. Vi pratade om livet efter att barnen lämnat boet. Empty nest syndrome. Jo, det finns ett sånt syndrom inskrivet i DSM5 (psykiatrimanual) till och med och jag tror verkligen att jag är en sån som kommer gå in i den stora tomheten när mina barn flyttar. Har ju redan fått försmaka när Olga åkte på utbytesår till Kenya. Svart hål i själen. Tomhetskänslor. Att inte längre vara behövd. Att bara göra för min egen skull. Existensiell ångest. Och nu ligger jag vaken i natten efter många koppar kaffe och livesändningskänsla i kroppen och Lillräven ligger här intill feberfri med koppor som äntligen börjar torka in och så sover han! Halleluja. Efter två vaknätter känns det så fint att det här kopphelvetet är över. I morgon hoppas jag hinna skriva min krönika till Allas, beta av lite kontorsgöra och planera för min och Anns bokrelease nästa vecka. Sen ska jag checka ut totalt och åka till kyrkogården i Ösmo kyrka och tända ljus för alla jag saknar.
