Jag har ju en tonåring i hemmet. Och får ofta påminna mig själv om att deras hjärnor ÄR under ombyggnad. I dag var en sån dag. Kraftig ombyggnad pågick. Vi skulle i väg på tävling. Och allt som kunde gå fel gick liksom fel. Det började med en glömd tävlingsoutfit och slutade med att vi nästan fick åka hem utan att ens ha plockat ut ponnyn ur transporten pga ett vaccinationsintyg som "halkat ur passet". Som tur är har vi världens schysstaste grannar som lånade ut ett par vita ridbrallor, supergullig kusin som lånade ut kavaj och bästa veterinären som mmsade kopia på senaste vaccinationen och med hjälp av dessa räddare i nöden kunde unge o häst ta sig an banan som inga andra. En debut i LB och noll fel. Från tvärstressad ilsk ponnymorsa till tårögd vördnadsfull imponerad mamma som plötsligt tyckte att det trots en helt galen kaosmorgon utan struktur var så jävla värt det. Unge och ponny i det finaste samspelet. Unge och ponny i lyckorus. Så himla fin känsla ändå...
