Varför gjorde du människornas mjölk fetare på natten? Väldigt svår ekvation att få ihop eftersom vi verkar vara däggdjur som behöver lång och sammanhållen sömn för att funka optimalt... Lilla Fox är ett lugnt och nöjt barn. Men. Typ varannan natt kör ha ett matrace utan dess like. Han vill snutta en gång i timmen. I dvalatillstånd, men ändå äta. Klunkar i sig, somnar om, vaknar gör matminen ger i från sig ett litet knorrande, klunkar i sig och somnar om. Om och om igen. Och det gör ju minst sagt nätterna lite upphackade. Jag vaknar med känslan av att ha blivit överkörd av en ångvält ungefär... Varannan natt sover han dock ut. Big time. I förgår sov han mellan 22.00 och 04.30 och jag kände mig som en nyponros på morgonen. [caption id="attachment_1355" align="alignnone" width="2320"] Överkörd av en ångvält 04.45[/caption] Och det här med att sova på dagarna låter ju så bra, men när sommaren exploderar utanför så vill en ju bara plantera blommor, borsta hästar, gräva upp ett potatisland, plantera blomkålsfrön och annat härligt. Svårt att lägga sig i soffan och somna när man är fullt i gång. Jag försöker ta dagen som den kommer ändå. Försöker tillåta mig skälv att skita i rutiner, skita i att hålla samma "standard" i hemmet och dra ner på tempot och låta allt gå lite långsammare. Igår var vi på BVC. Lillungen har passerat sin födelsevikt och vuxit enligt kurva. Han är inget fan av att bli avklädd, vägd och mätt. Men det kan man ju helt förstå. Vem gillar det? Efter Anna Wahlgren-dokumentärerna har jag läst om Barnaboken igen. För att se om det verkligen stämmer som det hävdats i den häftiga debatten de senaste veckorna: att AW förespråkar ett strikt mat- och sovschema a la Dr Spock för nyfödda och att hon tycker att man ska låta bebisar skrika sig till sömns? Nej, nej, nej det stämmer INTE. Kan inte förstå hur man kan hävda nåt sånt ens. Det är så pinsamt när debattörer och offentliga personer tycker till om saker som de uppenbarligen inte har nån koll på. Det borde väl ändå vara regel numero uno innan man kastar sig in i debatten: Läs bokjävlen innan du hävdar vad som står i den. För att inte bli tillintetgjord av någon som har läst? Eller hur är folk funtade egentligen? För er som undrar så menar AW liksom alla andra som följer forskning och framsteg att nyfödda själva ska få sätta agendan för mat och sömn, men att man när barnet är ungefär en månad kan börja urskilja ett mönster som man kan förstärka för att dagarna för alla i familjen ska bli lite mer förutsägbara. Inte så tokigt tycker jag... Snarare jätteskönt för alla inblandade inklusive bebisen. Att de flesta människor, barn som gamla, gillar rutiner är ju inget nytt eller kontroversiellt alls. Och det här med att sova hela natten i egen säng har jag funderat mycket på. Jag tror att vi är olika. Jag har haft alla mina barn i sängen till de blivit 6-7 år. Vi har samsovit och jag har aldrig störts av sparkar, mardrömmar eller snodda täcken. Jag själv samsov med min mamma till jag också blev 7-8 år. Jag var en samsovare som barn och blev en samsovarmamma. Jag sover å andra sidan som en stock genom världskrig typ. Förutom när små nyfödda vill äta förstås...Det är väl enda gången i livet som jag sover med ena ögat halvöppet... Men. Jag inser att det finns de som inte är som jag. De sömnstörda. De som inte kan somna om när de blivit väckta. De som helst sover utan biljud av andra människor. De som vaknar av minsta benspark, som behöver sitt täcke själva och som inte pallar att få sina nätter upphackade. De mår såklart bäst av att ha småttingar i egen säng. Och då är AW´s metod inte ett dugg brutal eller hemsk. Hon vill absolut inte att bebisar ska skrika sig till sömns och sen "ge upp" (som Alex Schulman hävdade i hans och Sigges podd) Femminutersmetoden är nåt helt annat som inte har med AW att göra. Det enda jag har väldigt svårt för beträffande AW är att hon så envist håller fast vid att det små ska sova på mage. Trots att Plötslig Spädbarnsdöd bevisligen är kopplat till magläge...Hon vägrar ge med sig här och ändra sin metod...Det förstår jag bara inte. Med detta sagt vill jag uppmana alla som läser böcker om barnuppfostran: Ta till dig det du vill och låt resten vara. Spädbarn är ett outforskat fält. Och vi har föräldraskapet i oss instinktivt. Vi måste inte lära oss att bli mammor. Däremot lär vi oss att bli mammor av vår kultur.
