I går blev vår älskade Iggy 10 år. Att Iggy skulle få födas i maj är på något sätt så givet. Han kom med solen. Eller solen med honom. Vi tassade upp och gjorde tårta och slog in de sista paketen och tågade vi in med sång i hans rum. Självklart låtsades han sova. Att se den man älskar ligga kvar, med ena ögat öppet och sen förvånat låtsas vakna när man kommer in med tårta, sång och paket. Älskar det. Dagen fortsatte med picknickkalas ute i sommaren. Hur fint är det inte nu? Jag blir helt naturtagen och gråtmild av hur allt exploderar nu. Helt emotionellt omtumlad. I dag sov vi ut. Älskar ju det. Måste få sova minst 9 timmar minst ett par dagar i veckan. När jag inte gör det vet jag att det blir hell. Då blir det ångest och stress och pannkaka. Det är faktiskt en positiv bieffekt av utmattningsdeppet. En får bättre koll på sina behov. En skiter absolut inte i sina behov för då vet en att det blir backlash. I natt som jag 11 timmar och vaknade så där dåsigt härligt lugn. Ingen stress i blodet. Bara lugn. När jag fått i mig ett par koppar kaffe påbörjade jag årets storrensning. Nu jävlar ska här rensas. Slängas, säljas, skänkas. Efter 10 år i den här lägenheten är det dags att verkligen gå igenom varenda pinal och se vad vi faktiskt använder och inte. Så himla skönt.
